Re vera, ignosce mihi
Jag har vitkål, latin och min dator. Man kan önska sig mer, men inte mycket. Jag är nöjd med detta. <3
Jag är rädd för mycket, men min största rädsla här i livet är nog att jag skulle vara egoistisk. Deffinitionen av egoism skiljer sig dock mellan andra och mig. Det ni antagligen ser som egoism är den deffinition som gäller andra. För mig är reglerna striktare.
Att framhäva eller på annat sätt prata om mig själv är egoism, samt att det bara är irriternade för den jag pratar med eftersom andra inte är intresserade av mig. De är intresserade av att berätta om sig själva, och det är int eegoistiskt av dem. Jag lyssnar gärna.
Att berätta om mina problem för andra är också egoism, men att jag tar till mig och lyssnar på andras problem är helt naturligt. Jag vill hjälpa andra på alla sätt jag kan. Andra är dessutom inte intresserade av mina problem och har heller inte tid med dem. Jag ser det som självklart. Varför skulle de ha det?
Andra har fullt upp med sina liv och det är jag glad för. Jag hoppas att det går bra för alla i min närhet och att jag kasnke kan hjälpa dem på vägen.
Men att tro att jag kan göra en skillnad i andras liv eller vara behövd av någon är också egoism. Varför skulle jag vara viktig för någon? Varför ska jag tro att jag spelar någon roll? Gör jag det tror jag att jag är någon, och det är egoism. Att på något sätt tro att man är bättre än andra och att man spelar roll i någon annans liv.
Nej, jag vet att andra har sina liv och sig själva att fokusera på, och det är okej, det är bra. Det är inte egoism. Det är det bara när jag gör det.
Deffinitionen för egoism vad gäller mig är att jag på något sätt tänker på mig själv och/eller pratar om, eller på annat sätt framhäver, mig själv. Detta är däremot normalt för andra människor, så länge det inte går till "klassisk" egoistisk överdrift.
Tyvärr syndar jag och är egoistisk varje dag. Jag ber om ursäkt.
Re vera, ignosce mihi.
Jag är rädd för mycket, men min största rädsla här i livet är nog att jag skulle vara egoistisk. Deffinitionen av egoism skiljer sig dock mellan andra och mig. Det ni antagligen ser som egoism är den deffinition som gäller andra. För mig är reglerna striktare.
Att framhäva eller på annat sätt prata om mig själv är egoism, samt att det bara är irriternade för den jag pratar med eftersom andra inte är intresserade av mig. De är intresserade av att berätta om sig själva, och det är int eegoistiskt av dem. Jag lyssnar gärna.
Att berätta om mina problem för andra är också egoism, men att jag tar till mig och lyssnar på andras problem är helt naturligt. Jag vill hjälpa andra på alla sätt jag kan. Andra är dessutom inte intresserade av mina problem och har heller inte tid med dem. Jag ser det som självklart. Varför skulle de ha det?
Andra har fullt upp med sina liv och det är jag glad för. Jag hoppas att det går bra för alla i min närhet och att jag kasnke kan hjälpa dem på vägen.
Men att tro att jag kan göra en skillnad i andras liv eller vara behövd av någon är också egoism. Varför skulle jag vara viktig för någon? Varför ska jag tro att jag spelar någon roll? Gör jag det tror jag att jag är någon, och det är egoism. Att på något sätt tro att man är bättre än andra och att man spelar roll i någon annans liv.
Nej, jag vet att andra har sina liv och sig själva att fokusera på, och det är okej, det är bra. Det är inte egoism. Det är det bara när jag gör det.
Deffinitionen för egoism vad gäller mig är att jag på något sätt tänker på mig själv och/eller pratar om, eller på annat sätt framhäver, mig själv. Detta är däremot normalt för andra människor, så länge det inte går till "klassisk" egoistisk överdrift.
Tyvärr syndar jag och är egoistisk varje dag. Jag ber om ursäkt.
Re vera, ignosce mihi.
Kommentarer
Trackback
