The soul of a pisces with the heart of a dragon

Lördag:
Igår spelade jag dataspel på förmiddagen och sen gjorde jag fyra födelsedagskort i Microsoft Publisher, och försökte plugga lite. På kvällen var jag och äldsta lillbrorsan ensamma hemma, och jag släckte faktiskt hela huset under Earth Hour, fast pappas dator och TV:n var på. Gick och la mig ganska så sent.

Söndag:
Idag gick jag upp vid nio och tvättade håret och gjorde mig iordning. Jag kollade scannern också efter att ha ominstallerat den under söndagen och mräkte då att den visserligen inte längre startar upp min webcam, men att den vill ha Photoshop för att fungera. Jag har inte Photoshop på min dator. Jag kan inte göra annat än att sucka.
    Vid elva gick jag till E.B., vår/min egen lilla konditor, och fick hjälp med att färga håret, nu rödare än förra gången. Det var jättekul och vi pratade en massa om allt möjligt.
   Hemma igen satte jag mig vid datorn och tänkte försöka skriva min engelska labbrapport. Jag har kommit en liten bit längre. Nu är det bara franskan till imorgon. Inte för att jag egentligen bryr mig om någon av dessa läxor, men jag antar att man borde anstränga sig lite granna.
   Jag märkte nu på kvällen också att min webcam typ inte funkar längre. Jag antar att det var lika bra att den la ner, för den var ändå rätt gammal, och dessutom gratis. Pappa hade fått den någonstans ifrån. Nu ska jag köpa en ny och riktig webcam där bilden är bättre. Det ska bli ganska skönt faktiskt.

Jag skolkade på sätt och vis från idrotten idag, dvs, jag "glömde" kläderna hemma, men jag var fortfarande där och hjälpte till. Jag mådde inte tillräckligt bra för att orka med skolgympa. Dessutom var det ändå en form av hemsk hinderbana med rätt våldsamma stationer. En skolvariant på det gamla programkonceptet "Gladiatorerna". Jag längtade inte direkt efter att få vara med.

Nu efter skolan så har jag suttit vid daton och spelat Flyff och "Children of the Nile" parallellt med att jag fixat med och målat naglarna. Har nu använt produkterna jag fick till födelsedagen av mina kompisar och det gröna nagellacket jag köpte när jag och faster var i stan för någon vecka sedan. Det blev ganska bra, även om det inte är helt perfekt.

Den här helgen ska jag bara vara hemma typ och plugga få hjälp att färga håret av en av mina vänner. See you.

Kram // Charlie 

Nu är det slut. Tack alla för allt ert stöd.

Nu är det slut. Tack alla för allt ert stöd.

Nu orkar jag inte längre. Nu får det vara slut. Och jag tänker inte be om ursäkt, inte den här gången. För det måste bli såhär, det måste hända.
   Visst flyr jag, det vet jag att jag gör. Jag är inte stark, inte längre. Jag flyr, jag gömmer mig, och jag erkänner det. Jag tänker inte kämpa längre, jag orkar inte det. Jag vill inte det. Ända sedan i söndags har jag varit en millimeter från att gråta, hela tiden. Depressionen finns där runt hörnet, väntar på ett tillfälle att stiga fram. Än har det inte hänt, men det kommer. Känslorna är för starka, och jag orkar inte kämpa längre.
  
Jag är så glad att skolan finns, för dit kan jag alltid fly. Där kan jag alltid vara mig själv, där kan jag slappna av och för en stund krymper känslorna och jag kan se ljus. Där är det ingen som frågar, ingen som pressar mig. Jag behöver inte tänka över varje ord jag säger och varje handling jag utför. Där kan jag bara vara en i mängden, en av alla. Där finns den styrka jag behöver.
   Och när jag säger "skolan" inkluderar jag mina lärare och mina underbara vänner.
   Vad kommer hända när skolan "inte finns" längre?
  
Självklart finner jag en trygghet i mitt hem och min familj, men det är oftast i mitt hem som jag blir deppig och ledsen. Även om min familj finns här så är mitt hem ändå för starkt förknippat med den oro och stress som trycker mig. Jag måste bort. Jag måste få fly, få gömma mig. Där är skolan mitt ljus och min styrka. Jag märker själv att när jag har en deppig period längtar jag mer till skolan än annars.

Jag vet mycket väl vad källan till all min stress och oro är. Jag har vetat om den i nästan 16 månader, och även om den har givit mig glädje så orkar jag inte längre.
   Jag har slagit om till min analyserande, "kalla" intelligenta sida eller personlighet. Det har bara varit den i tre dagar nu. Att jag slår om till den innebär att det finns alldeles för starka känslor under ytan, känslor som skulle kunna dra mig ännu djupare ner. Och trots att de är blockerade bubblar de upp till ytan. Jag har varit nära att gråta i skolan flera gånger de här senaste två dagarna, och jag tänker inte skylla på trötthet längre.

Jag måste få vara kall och okänslig nu. Måste få vara hård och självisk. Snälla, låt det slut. För jag vet att om det inte tar slut nu så kommer allt detta bara att upprepas om och om igen. Jag orkar inte kämpa längre.

Ikväll ska jag och pappa på typ stand-up på Wallmans salonger i tre timmar. Kommer inte ihåg vad komikerna heter, men jag tror att det kommer bli jätteroligt.


Och eftersom Teo typ tvingar mig att lägga upp en bild på honom från kvalet till Yu-Gi-Oh! SM för två veckor sedan så kommer här en bild på honom när han spelar/duellerar (han med det jättesnygga rutmönstret i rött på insidan av tröjan):

Lördag:
Var i stan med faster det mesta av dagen. Vi hade jätteroligt! Och jag råkade/lyckades köpa en vänska, igen. En blå den här gången. Jag shoppade även böcker för 526 kronor, och sen hårfärg, schampoo, balsam och nagellack på Åhlens för ett presentkort jag fått i julklapp. Hittade dock inga kläder för klädpengarna jag fick i julas av mormor. Vi åt lunch på en kebabrestaurang som faster kände till, och det var faktiskt jättegott, trots att jag hade förvätat mig att maten skulle vara stark/starkare.
   På kvällen åkte vi alla till mina sysslingar och där såg vi Melodifestivalfinalen. Jag är så glad över att Caroline Af Ugllas inte vann.

Söndag:
Försökte umgås så mycket som möjligt med faster innan jag skulle på bio och hon åkte hem. Precis innan jag skulle iväg på bio kom dock katten plötsligt in och gjorde blodspår över hela köksgolvet. Jag bar upp henne till badrummet och fick blod över hela armen på min tröja. Sasha hade lyckats få ett skärsår i en av sina trampdynor, och eftersom de är fulla med blod så blöder det ganska mycket även från ett litet sår.
   Jag kom iaf iväg till bion med min bästis. Det var en födelsedagspresent till mig från henne och vi såg "Bedtime Stories". Jag tyckte den var jättebra och rolig!
   Påbörjade på kvällen den stora utrensningen av mitt rum. Från början skulle jag bara rensa i min garderob där jag förvarar till exempel bordsspel för att få in lite nya som jag fått sen jul. Det slutade med att jag fortsatte rensa hela rummet.

Måndag:
Städade och rensade rummet i nästan 3 timmar i sträck, och kom på vid nio att jag hade läxor att göra.

Tisdag:
Rensade klart rummet och gjorde mig av med de tre fulla skräppåsarna och tre fulla (stora) kassarna med papper. Med andra ord ser mitt rum fint och ordnat ut nu och jag har mycket mer plats space i det nu. Iaf mer än förut.

Imorgon kommer städhjälpen. Vi får se hur mycket av mina grejer som hon flyttar på den här gången.

Faster är här! Hon bor på Gotland, men har kommit upp hit till Stockholm från onsdag till söndag. Det är så himla roligt! Vi älskar henne så mycket och hon är verkligen världens bästa och snällaste.

Kram till farmor som är kvar på Gotland.

Faster har köpt två nya jättesnygga tröjor idag och jag har varit på banken med mamma och fixade med mitt konto och mitt kort och sådär eftersom jag är 18 nu. Annars har jag varit i skolan under dagen och pluggat under eftermiddagen/kvällen.

Jag orkar seriöst inte min jävla matte. Jag önskar den kunde försvinna, eller att jag skulle kunna förstå den. För det gör jag inte. Jag kan räkna några G-tal visst, men vad fan är det egentligen jag gör? Jag vet inte, jag bara använder formlerna och fattar inte ett jota. Jävla skit också.

Sen kom jag på idag såklart att jag skulle ha sms:at till orkestern och sagt att jag inte kommer på den där pisstråkiga skiten på fredag. Det glömde jag ju naturligtvis, och det skulle man ha informerat om förra veckan. Snälla, kan jag slippa orkester den här veckan?

Sen orkar jag seriöst inte den engelska labbrapporten. Jag fattar inte allt, och så fort jag ser den så bara rinner orken iväg och jag känner bara "Nej". Men den måste ju göra. Fasicken också, jag måste bli av med den snart.

VG-uppgiften på hemtentan i svenska är bara störd. Den säger typ emot sig själv och jag fattar inte och orkar inte. MVG-uppgiften kan jag göra, absolut, men VG-uppgiften kan dra dit pepparn växer (närmare bestämt någonstans i närheten av Franska Guyana).

Och ovanpå detta ligger den helatiden närvarande stressen av att jag skulle behöva bry mig om min bf 25 timmar om dygnet, vilket jag långt ifrån vill, orkar eller klarar. Jag tror av någon anledning att han inte kan klara sig själv, fats han mycket väl kan det. Det är så himla jobbigt för det stressar ihjäl mig. Jävla skit helvete (ja pappa, detta är min blogg och jag är irriterad, så nu blir det svärord).

Och sen sover jag såklart ingenting just nu, eller jag somnar iaf efter 11 på kvällarna och går upp vid 6. Jag behöver seriöst mer sömn än mindre än 7 timmar.


Positivt: Faster kommer imorgon.

Om ni ursäktar så ska jag nu börja gråta igen pga av överdrivet uppförsorad stress till följd av trötthet.

Måste börja med att säga att 7/3 - 2009 helt klart var en av de roligaste dagarna någonsin.


Det började med att jag gick upp klockna åtta (hade då sovit mellan 8 och 7 timmar) och gick upp och käkade frukost och så. När jag sen skulle klä på mig så märker jag att min DaGy-tröja ligger inte i garderoben. Jaha, där gick min fina klädplanering bara för det. Inte för att det egentligen gjorde något, jag tog bara ett linne och en "öppen" college-tröja. Det var egentligen bättre med tanke på att jag då hade två fickor med bara en "utgång" vardera, mycket säkrare med iPod i fickan.
   Jag kom iaf iväg sen och upp till tunnelbanan. Där lyckades jag faktiskt att fint knöla ner min jacka i min väska, samt halsduk och mössa. Känner mig duktig, haha. När det var typ fem minuter kvar tills jag skulle komma till T-Centralen så ringde faktiskt Teo, sådär lagom out of teh blue, men det var bara bra för jag hade såklart glömt trycka ut karta till Dragons Lair. Han var iaf inte där än så vi bestämde att vi skulle träffas på T-Centralen där jag ändå skulle köpa SkullCandy-hörlurar.
   När jag kommer upp från tunnelbanan är han inte där. Jag ringer honom och vi snackar om var den andre är och bla, bla, bla. Efter 5 minuter typ meningslöst babbel förstår jag tillslut att ungen är vid uppgången på andra sidan, City-terminal uppgången. Jag suckar typ högljut och ber att få köpa mina hörlurar först och säger att jag kommer sen. Varför uppstår alltid denna situation med Teo?


Mina nya hörlurar till iPod:en. Ja, de är fotade hemma efteråt.

Jag fick iaf tag på hörlurar, inte exakt dem jah ville ha, men dessa är ändå jättebra så jag är nöjd. De köptes iaf vid tio på morgonen ungefär, dvs då Åhlens öppnar.
   Jag iaf över till den andra T-Centralen-uppgången för att möta Teo. Jag vart lite nervös över om jag skulle känna igen honom och så, men det var lugnt, för när jag fick syn på honom så kände jag igen honom direkt. Jag fick dessutom en riktig kram idag, inte nån version med bara en arm. Kramar är mysiga, vem man än kramar, tycker jag. <3 
   En skön grejj med Teo är att han är lätt att bara snacka och babbla på med. Det är jätteskönt, för det blir typ aldrig akward moment. Och blir det det så börjar jag säkert garva, och sen är det bra med det. Han är jädrigt rolig och snäll också (vad du än själv påstår!).
   Vi skulle iaf ta blå linjen till Rådhuset sen. Det innebär att man måste ner längst ner och åka rullbanden. Rullbanden är så himla roliga! <3 Jag skulle kunna åka till stan bara för att gå fram och tillbaka på rullbanden nere i T-Centralen typ.

Vi kom iaf fram till Dragons Lair till slut (inte särskilt svårt, men iaf) och var där lagom innan Yu-Gi-Oh!-turnering som var ett kval till SM började. Teo skulle vara med, så jag ville träffa honom och kolla på (egentligen var det röta från hans sida att han skulle vara i Stockholm dagen när kvalet var). Han träffade nån där som han körde en match mot innan allt böjade medan jag roade mig med att få upp förpackningen till mina lurar. Det gick jääääättebra, trots att jag hade varit förutseende och tagit en sax med mig. No comments on my skills, för jag fick upp förpackningen till slut.
   Sen kom det iaf en massa folk och butiksdelen i Dragons Lair öppnade så folk kunde anmäla sig till turneringen och dylikt. Det hela slutade på något sätt med att jag köpte kort till Teo, haha. men han har ju fyllt år, så det var en födelsedagspresent.
   Dragons Lair är faktiskt väldigt mysigt.
   Sen blev det iaf till slut turneringsdags (de var bara sisådär runt en timme försenat, haha). Jag hann bara se två av Teos fem matcher, för jag var tvungen att dra hem vid två, men det var roligt iaf. Jag lyssnade på musik och kollade på när han spelade. De körde varje match bäst av tre, och sin första match för Teo extremt nära att vinna. Det var väldigt synd, för till och med jag fattade detta. Den andra förlorade han tyvärr också, och självklart var han lite nere sen, men jag tyckte ändå det var väldigt kul att vara där.
   Vid halv två eller lite innan kanske så var det plötsligt lunch till halv tre, så då kunde vi sitta och bara babbla och snacka en hel massa jag och Teo. Fett roligt. Jag typ hängde ju på honom hela dagen, haha. Men han känns trygg, precis som mina skolkompisar, min familj och min bf. <3

Jag var som sagt tvungen att dra hem sen, och jag hittade faktiskt tillbaka till tunnelbanan, även om jag höll på att bli påkörd i precessen (inte så alvarligt som det låter). Jag kom hem lite senare än tre, men det gjorde inget.
   Varför jag behövde åka hem var för att jag hade födelsedagsmiddag igår, så jag vart tvungen att åka hem och baka tårta och duka och förbereda. Mamma var grymmt snäll och gjorde pajerna vi skulle äta. Tack mamma! <3

  
Köttpajen                                                                   Ruccula-och-soltorkade-tomaterpajen.


Tårtan jag bakade var en valnötstårta. Den består av i princip av valnötter och grädde. Men en av mina kompisar gillar inte grädde, och två eller tre tål inte valnötter (de är inte superallergiska nej) så då fanns en kladdkaka också. Den blev ihopsatt lite stressigt för den blev färdig mitt i när typ alla var här redan, hehe.


Valnötstårtan jag bakade


Den första som kom var E.B., vår konditor. Hon är söt. <3 Av henne fick jag en jättefin lite glaskanin och en efterrätts-bok (jag öpnnade inte paketen när folk kom, men jag lägger ut det i den ordningen nu).

  
Glaskaninen (dåligt ljus, I know)                  Efterrätts-boken


Sen kom Ca och S. Tyvärr hade min present från S gått sönder lite, men jag fick den senare när hennes pappa hämtade dem och den är jättefin! <3 (jag älskar drakar)

  
Presenterna från Ca. Sååå gulliga!

    
Fick blommor av Sa. Gula rosor=vänskap   

 
 Ledsen dålig bild, men det är iaf en blå glasdrake!


Sen måste Josse ph ha kommit. Hon hade en liten påse med presenter i (hon hade dessutom råkat få reda på detta samma dag vid klockan kvart i två, så det var jättefint/stort av henne att ha fått tag på presenter, även om hon redan var i stan).

 
Blommor   

  
 Stort fint ljus                               Polkagrisar! <3


Näst på tur att komma var Cl. Honskulel komma med bussen och vi gick alla för att hämta henne. problemet var bara att vi var sena (mitt fel). Jag vet inte om det var därför, men Cl tänka iaf att hon skulle försöka hitta till mitt hus själv. Tyvärr är det dock mörkt på kvällen, och ett mörkgrönt staket sticker inte ut så mycket då, så tyvärr missade hon huset, men som tur är har alla mobiltelefoner. Vi fick tag på varandra och på henne. Hon hade gått helt rätt, bara för långt. Så typiskt.
   Cl hade btw en jättefin orange mössa.


Fick en mugg och te av Cl. Jag dricker inte te, men det är gott att lukta på. Detta är japanskt körsbärs-te.


Lite senare kom Jossan och Fia. Jossan är oftast sen till det mesta, så vi hade ju redan räknat med detta. De hade en gemensam present tillsammans med även E.C. som kom ännu lite senare. Jag fick en bok och "super base" och "top coat fixator". De två sista är som typ nagellack, bara det att detta ska man ha under och ovanpå lacket så att det skall hålla längre.
   Jag fick sedan också veta att jag skulle få en till grej på posten, nämligen ett tackkort från Unicef för att de hade skänkt pengar åt mig, lixom. Tanken bakom det är att jag tycker om att hjälpa människor. Det var en så himla häftig, annorlunda och fin tanke, och det passar verkligen för jag älskar att få hjälpa människor.

  
Boken jag fick. Yey!                                     Syns ej så bra, men detta är nagellacks-grejjerna.


Vi hade iaf grymmt kul under kvällen och typ skrattade åt allt och inget, och åt att vi skrattade åt ingenting. Vi kollade lite på andra chansen på TV och spelade sedan spel, Alias. Det går ut på att man är i lag om två och ska förklara ord för varandra. Så många ord som möjligt på 2 minuter och 45 sekunder (ja, vi har den exakta tiden uppskriven, för timglaset som följer med spelet stannade någon gång). Det brukar vara jättekul och alla uppskattar det.
   Undrar hur det skulle bli att köra det med Teo, haha.


Ja, nej, det var igår då. Somnade vid typ ett på morgonen sen. Tack alla som gjorde igår till en underbar dag! <3

Har idag till slut upptäckt den nybyggda /utbyggda delen sv skolan. det är jättefint, men det känns som man kliver in i en annan dimension eller nått, haha.

Idag kom mitt övningskörningstillstånd. Tyvärr har pappa inte ännu fått sitt handledartillstånd, så jag får vänta en stund till på att få köra. Jag tror jag överlever det, haha.

Har varit en bra dga annars, älskar mina födelsedagspresenter. Tack alla! <3