Söndag
Un bon jour
Skolan bjöd klassen på Indisk restaurang som kompensation och för att vi har haft indisk tema-vecka. Jag måste säga att den indiska mat jag hitills har ätit kan jag inte minnas mycket av. Jag tycker inte att det är något speciellt, men visst kan jag hålla med om att det är gott.
Efteråt lyckades jag och en kompis hitta från Medborgarplatsen till Gamla Stan till fots. En ganska snabb promenad genom Gamla Stan till T-Centralen sedan gav tre julklappar och en födelsedagspresent, och det är jag väldigt glad för. Lite mindre julstress.
Att umgås med ens bästa vän är lika roligt varje gång. Tyvärr umgås vi inte lika ofta som förut, kanske just för att vi bor grannar. Men det är väldigt mysigt iaf.
You can always count on me
And I never thought I'd feel this way
And as far as I'm concerned
I'm glad I got the chance to say
I do believe I love you
And if I should ever go away
Well tehn close your eyes and try
Tof eel the way we do today
And if you can remeber
Keep smiling, keep shining
Knowing you can always count on me
For sure
That's what friends are for
For good times
And bad times
I'll be on your side for ever more
That's what friends are for
Well you came and opened me
And now there's so much more I see
And so, by the way, I thank you
And then
For the times when we're apart
Well then close your eyes and know
These words are coming from my heart
And then if you can remeber
Keep smiling, keep shining
Knowing you can always count on me
For sure
That's what friends are for
In good times
And bad times
I'll be on your side for ever more
That's what friends are for
Trött
Jag är bara så trött hela tiden. Jag har till och med legat kvar i sängen efter att väckarklockan har ringt, och idag började jag gråta över ingenting. Jag måste få sova. Det innebär att jag måste ignorera datorn nu ikväll efter jag kommer hem igen och gå och lägga mig istället. Jag måste sova.
Just nu har vi Indisk temavecka och vi skriver om och skall spela in ett nytt slut på en Bollywood film. Om ni någonsin ser filmen "Monsoon Marriage" så spelar jag Ria.
Om en kvart ska jag gå ner och fixa middag till mig själv och sedan åka iväg på repetion inför julkonserten på lördag och sedan orkesterspel.
Tack
Jag vill ge ett speciellt tack till mina underbara 93:or Teo och Evve. Ni får mig att känna mig omtyckt och uppskattad utan att jag ställer några krav på mig själv, och det är någonting jag behöver. Ingen orkar försöka vara perfekt 24 timmar om dygnet och sedan få dåligt samvete och deppressioner över att det inte går. Så tack för att ni finns och har valt att stanna under trädet hos mig en stund. Ni får mig alltid att skratta.
Jag önskar alla i min närhet och alla jag älskar all lycka och välgång i världen i livet. Ni är underbara allihopa. Tack för att ni älskar mig (eller iaf låtsas) och för att jag får älska er. Tack för att ni finns.
Tack.
Härliga 3 dagar
Lördag låg jag faktiskt kvar i sängen efter väckarklockan ringt. Pallrade mig till slut upp dock eftersom jag skulle hinna med några morgonrutiner + duscha innan min bf kom. <3 Att umgås med honom är underbart, trots att jag alltid känner mig liten och meningslös och att han egentligen förtjänar någon bättre. Men jag är lycklig så länge han stannar. <3
På kvällen sen hade vi gäster och barnen i respektive familjer tycker mycket om att umgås med varandra. Vi har jätte roligt tillsammans. Jag skrattade mycket den kvällen.
Söndag gick jag upp ganska sent (för att vara jag) och satt till slut och spelade Flyff. Vid tolv ungefär pallrade jag mig ner för att äta lunch på två minuter (lyckades inte) och sen snabbt ta mig iväg till träffen med mina kompisar. Jag var faktiskt inte sist den här gången, och trots att det är uppförsbacke nästan hela vägen dit så gillade jag promenaden. Fick tid att tänka. Vi körde sedan singstar alla fyra i kanske två timmar, sedan var det i princip dags att gå igen. Jag skrattade mycket då också och vi hade väldigt roligt. Tack så mycket.
Det blev inget plugg när jag väl kom hem sen heller. Kvällen slutade med att jag satt och pratade i telefon över msn med en kompis i tre timmar. Han är riktigt rolig och väldigt snäll (även om man inte alltid tror det).
Måndag har varit associationernas/feltolkningarnas dag. Det började på lunchen och fortsatte sedan hela dagen. Har skrattat riktigt mycket idag också. Tack alla.
Brandlarmet gick också idag, bara någon timme efter det hände i en skola i Dalarna. Kändes lite ironiskt. Det var minst 3 decimeter snö ute på den stora, flacka, orörda fotbollsplanen där man skall samlas för att räknas in. Vår klass står förstås längst bort, och när vi kommer dit så får vi plötsligt gå in igen. Jag älskar verkligen mina vinterstövlar nu. <3 Vi hade även idrott i princip utomhus idag (en fotbollsplan i ett tält) med killklassen. Det är ganska kul att ha idrott med dem faktiskt.
Kom försent till franskan igen då en kompis skåp inte ville gå igen. Det slutade med att hon hyvlade av lite av metallkarmen mellan skåpen med en sked. Mellanväggen hade på något sätt flyttat på sig. Mycket märkligt.
Detta har varit härliga 3 dagar.
Snabbt
Jag har haft en underbar dag och är fortfarande bra på singstar. Allt känns bra. Tack alla i min närhet. <3
Re vera, ignosce mihi
Jag är rädd för mycket, men min största rädsla här i livet är nog att jag skulle vara egoistisk. Deffinitionen av egoism skiljer sig dock mellan andra och mig. Det ni antagligen ser som egoism är den deffinition som gäller andra. För mig är reglerna striktare.
Att framhäva eller på annat sätt prata om mig själv är egoism, samt att det bara är irriternade för den jag pratar med eftersom andra inte är intresserade av mig. De är intresserade av att berätta om sig själva, och det är int eegoistiskt av dem. Jag lyssnar gärna.
Att berätta om mina problem för andra är också egoism, men att jag tar till mig och lyssnar på andras problem är helt naturligt. Jag vill hjälpa andra på alla sätt jag kan. Andra är dessutom inte intresserade av mina problem och har heller inte tid med dem. Jag ser det som självklart. Varför skulle de ha det?
Andra har fullt upp med sina liv och det är jag glad för. Jag hoppas att det går bra för alla i min närhet och att jag kasnke kan hjälpa dem på vägen.
Men att tro att jag kan göra en skillnad i andras liv eller vara behövd av någon är också egoism. Varför skulle jag vara viktig för någon? Varför ska jag tro att jag spelar någon roll? Gör jag det tror jag att jag är någon, och det är egoism. Att på något sätt tro att man är bättre än andra och att man spelar roll i någon annans liv.
Nej, jag vet att andra har sina liv och sig själva att fokusera på, och det är okej, det är bra. Det är inte egoism. Det är det bara när jag gör det.
Deffinitionen för egoism vad gäller mig är att jag på något sätt tänker på mig själv och/eller pratar om, eller på annat sätt framhäver, mig själv. Detta är däremot normalt för andra människor, så länge det inte går till "klassisk" egoistisk överdrift.
Tyvärr syndar jag och är egoistisk varje dag. Jag ber om ursäkt.
Re vera, ignosce mihi.
I'm fine. I really am.
Det finns ett stort träd vid en väg där alla går förbi. Alla är påväg någonstans, alla har någon att färdas med. Utom jag. Jag går ingenstans. Jag står under trädet och tittar på de som lever, de som går förbi. Både deras lycka och sorg.
Ibland stannar någon vid trädet och frågar efter vägen. Jag är glad att kunna hjälpa till, om jag nu kan. Jag försöker gärna. Ibland stannar någon lite längre och pratar med mig. Jag är glad och tacksam över uppmärksamheten, men jag vet att de kommer gå igen. Jag är inte ledsen över det. Jag vet att det är så. Ingen har tid eller lust att stanna med mig, och jag är inte ledsen över det. Jag vill att alla ska ha det så bra som möjligt. Jag vill inte slösa någons tid, ta någons resa. Jag är glad för den lilla tid dessa människor spenderar med mig under trädet.
Just nu finns det några som har stannat upp och givit mig lite av sin tid och uppmärksamhet, och jag är väldigt tacksam. Jag vet att ni går igen en dag och jag hoppas att jag har kunnat vara till hjälp under den tid som ni spenderat här, att jag kan hjälpa till att visa vilket håll ni skall fortsätta.
Säg inte förlåt eller lova att ni kommer stanna för alltid, för det kommer ni inte. Jag säger inte detta för att vara elak, inte alls. Jag hoppas ni lämnar mig alla en dag så att ni kan komma framåt i livet. Jag är rädd att jag till slut kommer att bli en börda, och jag vill inte ge någon besvär.
Jag hoppas bara jag har kunnat hjälpa er på er väg, om än med små saker.
Jag är inte depprimerad. Jag har bara accepterat vem jag är och vad mitt liv ser ut som.
Till er som känner er "träffade": Don't worry about me. Don't waste time on me. I'm fine. I really am.
