The soul of a pisces with the heart of a dragon

Nej, idag händer det inte så mycket. Har försökt plugga, men det går dåligt med fysiken *suck*. detta är en av de få ämnen då jag behöver sitta och diskutera med andra och verkligen vara inne i skolmiljön för att klara av att plugga. Vi får se hur nationella provet går, men förhoppningsvis/antagligen får jag ju G iaf.
   Latinet lär gå bättre iaf. <3

Har läst ut två böcker på dagar nu. Känns bra, och böckerna var bra också.

Jag vet att man egentligen ska önska sig längre lov och allt det där, men min tillvaro börjar kännas meningslös nu. Jag behöver skolan och tryggheten i att det alltid är likadant och att den alltid finns där. Tyvärr förändras ju allt och livet går vidare. Jag är inte alls redo att växa upp, och kommer någonstans aldrig att vara det heller. Jag skulle gärna vilja gå tillbaka och vara fem år igen, för evigt. 
   Men inget varar för evigt. Till slut stå man ensam kvar med spillrorna av sitt liv runt fötterna och undrar varför man var så dum att man litade på och tydde sig till människor. Man sträcker sig efter skärvorna, vill minnas och hålla kvar det förflutna, men det enda man ser är sin suddiga spegelbild innan allt löses upp och minnena rinner iväg som sand mellan fingrarna.
   Var inte rädd för döden, den är en befrielse. Det är att fortsätta leva och se männskligheten förinta allt, inlkusive sig själv, som är det vi borde frukta. Det är trots allt endast detta som skiljer människan från djuren: Vi sätter oss själva före artens överlevnad och har ett självdestruktivt beteende.

Trots detta lugnas jag av utsikten genom mitt fönster och ljudet av min familj i bakgrunden. Kanske finns det ändå människor som är värda att älska, även om också de kommer att slita ens hjärta itu en dag.