Jag struntar i om jag är feg
Idag var det Gåsruset på eftermiddagen. Det innebär att hela skolan springer/tar sig runt 5 km på helst under 50 min. Jag klarade det på ca. 43 min. Det var bättre än förra året och jag sprang mer iår. Dock orkar jag inte springa hela sträckan.
Ovanpå detta har jag allmänt gått ganska mycket idag då jag har hämtat lillebrorsan från skolan och sedan tagit mig till tunnelbanan in till stan. Där träffade jag pappa och vi käkade middag och såg "Angels and Demons"-filmen (pappa hade fått två biljetter från PPA).
Innan jag och pappa sammanstrålade fick jag dock vänta lite och när jag gjorde det så kom det fram en totalt okänd människa (en mörk ung man) och började prata med mig. Jag blev rent ut sagt skiträdd. Han sa typ att han tyckte jag såg bra ut och om vi kunde ses nån mer gång och lära känna varandra. Han sa det visserligen kanske på ett snällt sätt, men jag var så jävla rädd hela tiden tills pappa kom. Jag vågade heller inte flytta på mig då pappa skulle komma till mig och jag inte visste från vilket håll han skulle komma. Men jag sa absolut ingenting om mig själv till honom och lämnade inte ut någon som helst information.
Jag kommer för fan aldrig mer våga åka till stan själv (har visserligen inte gjort det särskilt ofta innan heller). Jag vet att det låter typ fegt och töntigt, men då får det rent ut sagt för fan göra det. I så fall är jag feg och töntig, för jag var och är jätterädd. Aldrig i livet att jag åker till stan själv nån mer gång, i alla fall inte på eget bevåg.
Det känns som att det har hänt så himla mycket dumma/hemska saker sen Joakim åkte till Italien. Jag känner mig faktiskt ärligt talat otrygg utan honom. Det behövs bara att jag vet att han är hemma hos sig och kan sitta vid sin dator lite på kvällarna. Det märker jag nu. Han behöver inte fysiskt vara när för att jag ska känna mig trygg, han behöver bara vara hemma hos sig, i Sverige, med en dator.
men jag hoppas att han inet får reda på detta fören han kommer hem, för jag vill inte förstöra hans resa. Jag har varit på vippen att sms:a honom detta flera gånger, men jag har hållt mig. Det är inte värt att oroa honom när han är på resa med sin klass/skola i Italien.
Nu är jag bara trött, men väldigt glad över att vara hemma. Jag ska försöka skriva lite på mitt historiaarbete nu.
Jag tyckte filmen var jättebra för alla som undrar.
Det var en jäkla tur att det inte var mig du skulle träffa när han försökte prata med dig... Göra dig rädd, vem tror han att han är! Ingen fara, när jag kommer upp så ska jag hålla dig trygg och säker... :)
Tjejer ska aldrig gå ensamma >.> hemska saker kan hända dom fyfan....
Joakim: Tack så mycket. ^^ <3
Teo: Jo, fast man trodde ju att man skulle lämnas ifred mitt på dagen...
Ingen fara Charlotte, jag kan lära dig några bra slag och sparkar när vi träffas för att försvara dig själv med. =)
[[Ledtråd: Huvud, axlar knä och tå, knä och tå...]
Teo:
Det är just det som är tragiskt, att tjejer inte KAN vara ute ensamma, att de inte KAN gå runt på stan utan risk att bli överfallna... Fy fan alltså, det håller jag verkligen med dig om.
Tack o lov så blev inte Charlotte överfallen, för om hon hade blivit det så hade jag gått/sprungit/liftat hela vägen upp till Stockholm.... :(
