Vaccin och oro och ångest

Igår blev jag vaccinerad i skolan mot svininfluensan, vilket oroar en del. Själv tycker jag att hysterin runt både influensan och vaccinet är överdriven. Liv släcks varje dag i miljontals, människor i öst dör varje dag och det enda vi bryr oss om är att 11 personer i Sverige har dött i något form av samband med svinunfluensan, eller hur det nu är. Förlåt, men jag ser inte logiken. Varför skulle mitt liv vara viktigare eller mer värdefullt än något annat liv i världen?


Här är mina skäl till att jag inte oroar mig över att ha vaccinerat mig:

Det är större risk att jag dör av att bli påkörda i trafiken varje dag, och om jag skulle vara rädd för det varje gång jag kom till en väg skulle jag aldrig komma över till andra sidan, eller hur?

Jag kan inte påverka hur min kropp reagerar på vaccinet, så varför ska jag oroa mig? Jag har tagit sprutan, that's it. Jag överlämnar härmed ansvaret över vad som händer till mitt immunförsvar, och jag litar på det. Varför ska jag slösa energi på att oroa mig då? Jag lägger heldre den energin på att älska människorna i mitt liv.


Jag brukar faktiskt inte oroa mig över sådant som jag ändå inte kan påverka eller göra någonting åt. Det ser jag som fullständigt meningslöst och ett stort slöseri med energi, även om jag förstår att det är svårt att låta bli. Jag brukar heller inte sitta och ångra mig länge över saker. Varför skulle jag göra det? Det förändrar ingenting. Det hjälper inte. Då tar jag heldre ett djupt andetag och tar tag i det och pratar med den det gäller, hur läskigt och skämmigt det än är.
   Och är det bara en situation där jag lyckats gör bort mig bryr jag mig ännu mindre. Om folk i min omgivning bryr sig vad jag gjorde för en vecka sen och håller på och drar upp det hela tiden så är det ju väldigt roligt för dem, men det bevisar ju bara vad lite liv de har. Dessutom gör människor i allmänhet inte ens så. Jag själv glömmer bort om någon har varit pinsam efter typ 5 minuter, så varför skulle inte andra gör detsamma om jag råkar göra något?
   Nej, att oroa sig över någonting man inte kan påverka och sitta och ångra sig för saker man gjort är jag inget fan av. Det hjälper inte och det leder ingenstans, så varför ska jag göra det?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0