The soul of a pisces with the heart of a dragon

Och det är det som är poängen. Jag ser att jag är kär, men jag känner det inte. Det är som en utomståendes perspektiv. Och jag har en idé om varför det är så. Jag tror att jag kan ha gjort mig själv "döv" inför kärleken. Det låter konstigt, och väldigt hemskt, men jag tror det faktiskt. Jag har nämligen, i egenskap av fisk, en väldigt romantiserad bild av kärlek, och då menar jag väldigt. För mig är kärlek som den är i film eller böcker. Det skall vara en känsla som fyller hela ens väsen, som sveper med sig en som i en storm. Det skall på något sätt vara en gigantisk känsla som tar över ens liv.

Den här tron tror jag gör att jag är döv och blind inför en lugnare och kanske mer realistisk form av kärlek. En känsla som inte tar över en och gör att man inte kan koncentrera sig på någonting. En lugn kärlek som helt enkelt fyller hålen i ens självförtroende. En kärlek som är lugnt och fast som ett berg som man kan vila sig mot och hålla i när man är nere. En kärlek som försiktigt håller ens mod uppe när världen går emot en. En kärlek som i hemlighet gör att man lyckas med det man tar sig för. En kärlek som lugnar själen och gör att man hinner stanna upp och andas när man går igenom livet. En kärlek som helt enkelt sätter ett extra leende på ens läppar. En kärlek som helt enkelt ger en det där inre lugnet som gör att man hinner se allt det vackra i livet. En kärlek som helt enkelt lugnt och sansat lappar ihop en, som fyller hål och rätar ut knutar. En kärlek som lär en att uppskatta varje dag och varje människa man har i sitt liv och att aldrig ta något eller någon för givet.

Det är den kärleken som finns mellan mig och J, den lugna, den riktiga, den sanna. Det inser jag nu när jag skriver om det, nu när jag är tvungen att förklara den. Den där passionerade film- och bokkärleken är väl fin på sitt sätt, men den håller inte. Det gör bara den lugna, sanna kärleken. Jag måste bara lära mig att se den, att känna den, att förstå den. Att inse att det här är den kärlek jag behöver och vill ha. Och när jag tänker efter så är det den kärleken jag vill ha. Jag skulle inte byta den mot någonting.