Kärlek är inte logiskt
Igår diskuterade jag och bf att kärlek inte är logiskt. Först när jag sa det kunde jag inte riktigt förklara det, det var en fras som var sann bara. Man frågade inte om det. Men det gjorde min bf, så då fick jag tänka. Och andra gången jag förklarade tror jag att jag kom på det ganska bra.
Logik går ut på att det finns regler som man gå mellan, regler som säger att om regel a) är sann så leder det till att regel b) också är sann. Logik är att förnuftet bestämmer, att svaret på frågan är förutsägbart om man har den rätta ekvationen till hands. Men känslor i allmänhet, och kärlek i synnerhet, fungerar inte så. Inte alls.
Det finns inga regler för hur man blir kär, varför man blir kär och hur man är kär. Inga alls. Hur vet man då när man är kär och vad man ska göra när man är det? Jag har fortfarande jätteproblem med att veta om jag är kär eller inte i min bf. Jag vill så väldigt gärna vara det, både för min egen skull, men också för hans skull. Tänk om jag inte är kär på riktigt? Tänk om jag har lurat honom i snart 1,5 år? Lurat delar av mig själv? Det skulle vara så hemskt om det var sanningen. Jag skulle känna det som att jag förstört hans liv, utnyttjat honom. Jag vill verkligen vara kär på riktigt.
---Den här rädslan, den här desperata, mörka rädslan, har jag burit på i 1,5 år. Egentligen mer, för jag kände likadant med mitt ex, iaf i slutet. Men mest känner jag det nu med J. Han är den mest fantastiska människan någonsin och jag överdriver inte när jag säger att han är perfekt. Om jag jämför honom med mina pojkväns-drömmar så stämmer han in i minsta detalj. På riktigt. Jag säger det inte som någon snäll sak för att han är min bf. Jag säger det som ett faktum, för att det är 100% sant. Tänk om jag då har lurat den människa som är helt perfekt för mig? Tänk om jag inte älskar honom på riktigt? Jag vill verkligen inte förlora honom, men jag vill inte fortsätta utnyttja honom om mina rädslor är sanningen.
Jag som brukar vara bra på att hantera känslor och bryta ner dem och gå till botten med dem. Jag som är fisk. Jag är helt borta på det här området. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad som är rätt och fel i det här. Hur vet jag att jag är kär? Hur ska jag bete mig?
Jag börjar tro att det kanske finns något mer inom mig när det gäller J. Jag har en tendens att bli "obsessed" med människor nämligen, men det är kortare perioder som sedan går över. J har jag varit obsessed med i snart 1,5 år. Det måste väl betyda något? Snälla?
Hur ska jag kunna veta säkert om jag är kär eller inte om kärlek är ologiskt, om det inte finns några regler?
Kommentarer
Postat av: Milla
Om du har svårt för att förstå dig på kärlek kan du ju tänka dig hur det är för mig som inte kan handskas med några känslor (utom glädje då, men det räknas knappt)! Jag förstår precis vad du menar, skämtteckningen i nOlle-Force kunde inte ha mer rätt; "My normal approach is useless here." :P
Men jag försöker lita på att min extrema lycka när jag är med Christopher förmodligen innebär att jag är kär i honom. <3
Trackback
