I månens sken/Rädda månen
Kapitel 1
”Varför öppnar han inte dörren?”
Den lilla flickan med de gyllene lockarna såg frågande på henne.
”Vem?”
Talia såg minst lika frågande ut när hon mötte Jins grå blick med sin egen gröna.
”Månen. Varför öppnar han inte dörren?”
Talia drog med handen genom sitt svarta hår som nästan nådde ner till axlarna nu.
”Vad pratar du om Jin?”
Den lilla flickan på sex år satt kanten av sin säng och tittade omväxlande på Talia och omväxlande på sin garderobsdörr. Hon hade ett nattlinne som nästan räckte ända ner till golvet när hon stod upp, men nu hade hon trasslat in sig i det när hon krupit runt i sängen så hon nästan ramlade när hon skulle ta sig ner på golvet. Plagget hade en mjuk rosa färg som passade perfekt till resten av rummet vilket gick i rosa och vitt. Förutom Talias lite tråkigare bruna färger som hon hade på sin säng som stod inklämt i ett hörn av rummet nära dörren. När hon var barnvakt för Jin brukade hon sova i Jins rum. Det var lättare så.
Jin trasslade ut nattlinnet och gick fram till fönster och tittade ut på fullmånen som lyste på den mörka kvällshimlen. Talia släckte sänglampan och tittade på Jin i månskenet medan hon väntade på svar.
”Varför får vi inte komma in idag? Har vi gjort något fel?”
”Månen kan inte öppna dörrar Jin.”
”Jo det kan han”, sa flickan bestämt utan att ta ögonen från månskivan. ”Han öppnar alltid dörren när han kommer tillbaka.”
”Kommer tillbaka? Menar du fullmånen?”
”Han slåss mot mörkret, så han måste gå ibland. Men han kommer alltid tillbaka. Och öppnar dörren. Varför öppnar han inte dörren Talia?”
Talia mötte Jins blick när flickan vände sig och såg på henne med ett bedjande uttryck i ögonen. Hon såg sorgset tillbaka.
”Jag vet inte Jin. Jag…”
”Mörkret vinner Jin”
Talia stelnade till medan Jin gjorde stora ögon och började se sig frenetiskt omkring i rummet.
”Vem var det?”, frågade Talia nervöst.
”Hjälp mig, snälla Jin.”
Det var en dov röst full av sorg, men även av desperation. Den tycktes komma från mycket nära, men samtidigt oändligt långt bort.
”Jag kan öppna dörren en gång till. Men sen måste du klara dig själv. Snälla Jin. Hjälp mig…”