Rädda Månen del 11
Kapitel 4
”Jag börjar bli ganska bra på det där glidandet”, sa Talia medan hon försiktigt satte sig upp och släppte taget om Jin. ”Men jag tror min axel hoppar ur led snart. Jag är helt mörbultad. Aj!”
Talia masserade försiktigt sin högra axel och bet ihop när smärta strålade ut i armen.
”Jag ska nog inte röra vid det så mycket. Aj.”
”Mår du bra Talia?”, undrade Jin oroligt.
Hon hade kravlat sig ur Talias grepp och ställt sig upp och såg undrande och oroligt på henne.
”Jadå. Lite ont i axeln bara”, sa Talia och log genom den bultande smärtan. ”Hur är det med dig? Har du ont någonstans?”
Jin la ner ficklampan på marken och började känna efter och vicka på allt. Till och med näsan och öronen.
”Jag mår bra”, rapporterade hon. ”Allt sitter kvar. Fast jag är lite skakis. Speciellt i benen.”
”Då har jag varit en ganska bra barnvakt då”, svarade Talia med ännu ett leende.
”Du är min bästa barnvakt”, sa Jin och såg allvarlig ut.
Talia satt med ryggen mot det hårda hon mer eller mindre hade kraschat in i. Hon kunde inte känna vad det var då hennes ryggsäck var i emellan, men när han lade sin vänstra hand bakom sig mot det för att ta spjärn för att hiva sig upp på fötter kände hon kall sten mot handflatan. När Talia tog i och tryckte sig upp på fötter protesterade hela hennes axelparti och det började bulta i höger axel. Jin såg oroligt på Talia då hon märkte att hon hade ont och försökte stötta och hjälpa sin barnvakt upp på fötter.
När Talia lyckats ställa sig upp lät hon ryggsäcken glida av nerför armarna och landa bredvid sig. Hon började rulla axlarna lite fram och tillbaka, men slutade snabbt när det gjorde ont. Istället såg hon tillsammans med Jin upp mot vägen de kommit från. De hade glidit nerför något som känts som en ruschelkana, men nu var det istället en trappa som fanns framför dem. Men det glittrade och glimmade precis som förut.
Plötsligt började Jin dra i Talias tröjärm vilket fick henne att bita ihop hårt för att inte skrika.
”Titta Talia! Titta på marken!”
”Snälla Jin, dra inte sådär hårt i min tröja. Jag har ont i axla…”
Men när Talia såg vad det var som Jin pekade så upphetsat på fastnade orden i halsen på henne. Hon tog ett hårt grepp om Jins ena axel och drog henne med sig bakåt förbi ryggsäcken och den stora stenen.
De stod vid världens kant.
