Rädda Månen del 13
Talia vände sig om och böjde sig ner bakom Jin så hennes huvud hamnade i jämnhöjd bredvid flickans. Mycket riktigt, den sida av stenen som vette in mot skogen var platt och hade symboler inristade. De såg nästan ut att kunna vara släkt med de symboler som månen bränt in i Jins garderobsdörr för att öppna den in till den här märkliga världen.
”Vad står det Talia?”, frågade Jin nyfiket.
”Jag är ledsen Jin, men jag vet inte”, svarade Talia. ”Jag kan inte läsa…”
Men medan hon pratade började de inristade symbolerna långsamt att flyta ut och förändras som om de var inristade i vatten eller gelé istället för sten. Talia blinkade ett par gånger och kunde knappt tro sina ögon.
”Det här blir bara konstigare och konstigare”, mumlade hon för dig själv.
Efter en stund blev stenens yta stilla igen och istället för oläsliga symboler fanns där nu helt vanliga bokstäver och läslig text.
”Nu ser det ut som sådana där krumelurer i böcker”, kommenterade Jin. ”Kan du läsa nu?”
”Ja, jo…”
Varning!
Resande, var vänliga håll er borta från De Döda Stjärnornas Väg.
Här jagar Hungerstjärnorna.
Vänd om om livet är er kärt.
Detta är er sista och enda varning.
Stenristarna AB tar inget ansvar för passerande på egen risk.
Talia bara stirrade på texten. AB? Som i Aktiebolag? Ett företag? Som gjorde magiska stenskyltar? Här?
”Döda stjärnor”, viskade Jin för sig själv. ”Men vi såg väl inga döda stjärnor Talia?”
”Jodå”, sa plötsligt en röst bakom dem. ”Ni gick på dem.”
