Rädda Månen del 14
Kapitel 5
Talia stelnade till och Jin tryckte sig skrämt mot hennes ben. Talia la en beskyddande hand på hennes huvud och vände sig sakta om så att hon stod mellan Jin och skogen och såg sig omkring. Allt var tyst. Talia kunde inte se något förutom skogen och sin ryggsäck några steg framför sig.
”Hallå?”, ropade hon och försökte låta bestämd. ”Är det någon där?”
”Ja vi är alla här”, svarade rösten som lät som en ung man. ”Har ni aldrig träffat på träd förut?”
”Träd…?”
”Ja vännen”, svarade plötsligt en mjuk kvinnoröst till vänster om dem. ”Träd. Det är vi som står här runtomkring er. Med stammar och löv.”
”Talia”, viskade Jin. ”Jag tror träden kan prata.”
”Låter som de aldrig varit i Talande Skogen förut”, anmärkte den först rösten.
”Men hur de i så fall tagit sig hit?”, frågade kvinnorösten. ”Man måste passera igenom Talande Skogen för att nå De Döda Stjärnornas Väg. Hur har ni tagit er hit mina hjärtan?”
”Vi… vi kommer från glasvägen”, stammade Talia och såg sig nervöst omkring.
Plötsligt började stammen på ett träd till vänster om flickorna att deformeras. Talia skiftade ställning lite så att Jin hamnade så långt bort från trädet som möjligt samtidigt som konturerna av ett ansikte började framträda ungefär i jämnhöjd med Talias eget. Sedan framträdde även hals och axlar, och delar av ben, en kvinnlig överkropp och armar. Trädkvinnan hade vackra drag, men verkade bestå fullstädigt av trä och bark. Hennes långa hår satt fortfarande fast i stammen, men Talia kunde inte avgöra var själva trädet började och hennes hår slutade. Hennes underkropp var även den kvar i trädet och bara delar av hennes knän syntes. Det såg lite ut som om hon var på andra sidan ett skynke och försökte pressa igenom det, förutom att skynket i det här fallet var trädet.
Jin tog ett stadigare tag om Talias ben och stirrade storögt på trädkvinnan.
”Kommer ni från andra sidan vägen mina hjärtan?” frågade trädkvinnan förvånat och en aning andaktsfullt.
”J…ja”, stammade Talia.
Allt var så märkligt att hon knappt var rädd längre, bara chockad och mållös.
Knappt hade Talia fått ur sig sitt svar förrän alla träden runtomkring dem började deformeras. Ur deras stammar framträdde en hel skog av människor, ganska bokstavligt talat, i åldrar och utseenden. Ur unga träd tittade barn fram bredvid uråldriga träd med äldre, fårade väsen. Där fanns både kvinnor och män. De såg alla ut att vara gjorda av trä och bark precis som den första trädkvinnan som pratade med dem, och alla viskade de sinsemellan.
”De kommer från andra sidan.”
”Jag sa ju att det finns något på andra sidan vägen.”
”Tänk att de överlevde.”
”Men vad gör de här?”
”Är de verkligen från andra sidan?”
”Har ni aldrig sett dryader förut mina hjärtan?”, frågade trädkvinnan när hon såg Jin och Talias chockade miner och gapande munnar när de såg ut över skogen som nu plötsligt var full av liv och ljud.