Rädda månen del 3
Den dova rösten hade nu bytt tonfall från desperat till tom och utan hopp, men den var fortfarande sorgsen. Den klingade sakta av i natten, i takt med månens sken. När Talia vände sig och såg ut genom fönstret var månen nästan borta. Bara ett svagt, sorgset klot återstod på natthimlen.
”Det där är dörren Talia”, sa Jin och drog i sin barnvakts tröja igen och pekade mot den glödande dörren. ”Vi måste rädda månen. Du hörde själv!”
”Men Jin… det där är ju din leksaksgarderob! Även om dörren är…”
”Inte när månen öppnar den”, förklarade Jin och gick fram och la sin hand på det lysande dörrhandtaget. ”När månen öppnar dörren är det tomt. Du ska få se.”
Sakta tryckte hon ner handtaget och öppnade dörren lite på glänt. Talia såg sig snabbt omkring i rummet och snappade åt sig sin ryggsäck som de packat för att ha en låtsas-campingutflykt i rummet, en röd tjocktröja åt Jin som hängde på en stol och ett basebollträ som Talia visste fanns under hennes säng ifall de skulle behöva försvara sig mot inbrottstjuvar eller liknande.
”Är du klar Talia?”, frågade Jin.
Genom dörrspringan kunde Talia se att dörren verkade glöda även på insidan.
”Egentligen inte, men det får duga.”, svarade hon och räckte fram Jins tröja mot henne. ”Det här är så konstigt att jag tänker vara på den säkra sidan och tro det. Sätt på dig den här tröjan är du snäll.”
Jin krängde snabbt på sig den röda tröjan över sitt rosa nattlinne.
”Ta mina tofflor också Talia. Jag fryser om fötterna.”
Talia hämtade Jins fluffiga, rosa tofflor med kattansikten på och satte dem på flickans fötter. Själv hade hon redan på sig sina egna bruna.
Jin nickade medan Talia satte på sig sin svarta ryggsäck ordentligt och öppnade sedan den glödande dörren på vid gavel.
Utrymmet där innanför lystes upp av det dova, blå skenet från dörrens insida. Det verkade vara samma mönster som på utsidan. Och Jin hade mycket riktigt haft rätt; det var helt tomt där inne. Det var dessutom större än hennes leksaksgarderob. Det var ett litet, tomt rum där inne, så när som på en pinnstol som stod ensam i ett hörn.
”Där brukar månen sitta”, sa Jin sorgset och gick sakta fram mot stolen. ”Han är alltid här. Han behöver nog hjälp. Åh, tänk om mörkrerna har tagit honom!”
”Mörkrerna? Vad är det för något?”, frågade Talia. ”Finns det fler konstiga saker?”
Hon stod kvar på tröskeln mellan Jins rum och den märkliga garderoben med ena handen om dörren och den andra fast hållandes om basebollträet. Det fanns inget handtag på insidan.
Jin såg sorgset på stolen medan hon drog med handen längst ryggstödet. Sedan hörde Talia hur något prasslade till.
”Det ligger ett papper här Talia”, sa Jin. ”Jag tror det är krumelurer på. Sådana där som i böcker.”Mig vill ha fortsättning! Fort-sätt-ning! Fort-sätt-ning! Fort-sätt-ning! :D
