Rädda Månen del 7
”Känn Talia!”, sa Jin upphetsat och sträckte fram handen mot henne. ”De är varma!”
Med ett frågande ansiktsuttryck tog Talia försiktigt upp en av de gnistrande stenarna och titta närmare på den. Den var perfekt klotrund och varm som Jin hade sagt, men när hon tittade ännu närmare såg Talia att ytan sakta verkade röra sig och virvla runt. Den påminde nästan om en stjärna i miniatyr…
”Kan jag få ta några? Snääälla Talia?”
Jin såg bedjande på henne och försökte se så söt och oskyldig ut hon bara kunde. Hon hade lärt sig att om man försökte se ut som en ledsen hund så kunde man få det man ville ha ibland.
”Jag vet inte riktigt…”, började Talia.
”Men det finns ju så många! Det märks inte om jag tar några stycken. Snääälla?”
”Jaha du. Och hur har du tänkt bära med dig dem då?”
”Du har säkert något i ryggsäcken. En burk kanske?”
Talia suckade och skakade på huvudet åt sig själv medan hon tog av sig ryggsäcken och sedan satte sig ner på knä för att rota runt i den. Basebollträet la hon ner på marken bredvid sig. Efter en stund hittade hon en liten tom burk, tog av locket och sträckte fram den mot Jin så att hon kunde fylla den. Sedan satte hon på locket igen, ordentligt, och la försiktigt ner den i ryggsäcken innan hon ställde sig och hivade upp väskan på ryggen igen. Medan Talia ställde sig upp vände hon sig delvis tillbaka mot dörren de kommit in igenom för att se om den var kvar. Det var den. Allt utom handtaget var kvar.
”Vad är det med dörrar utan handtag här egentligen?”, mumlade hon och böjde isg för att plocka upp basebollträet igen.
Det märkligaste var dock inte att handtaget var borta, utan att dörren verkade sitta fast i en svävande, avhuggen bergstopp. Grå, massiv sten omringade den lilla trädörren, och vad Talia kunde se var klippblocket helt platt undertill. Det såg nästan ut som om de understa diamanterna av vägen de stod på hade skurit av den. För en sekund undrade Talia var resten av klippan, eller berget, fanns.
Sedan kände hon plötsligt hur något drog i hennes byxben.
”Vi måste gå Talia”, sa Jin enträget. ”Vi måste rädda månen. Han sa att vi måste skynda.”sv: Jag har sökt fortsättningskursen i danska, dietistprogrammet på Uppsala Univ. o en distanskurs i isländska (!), en salig blandning helt enkelt :P
Haha jag fick det där frikortet i hmm.. april eller maj tror jag? :P
sv: Ja, men jag är inte säker på vad jag vill läsa riktigt så det är därför, men språk ligger ju mig varmt om hjärtat hela tiden så det måste finnas med :P klart jag kan lära dig isländska då!
Ja, det verkar sjukt intressant o riktigt användbart också :) det är 180 hp så det är 3 år!
Haha ja typ, hemskt nog :P
