Rädda Månen del 8
Kapitel 3
De gick hand i hand under tystnad längst glasvägen ut i ingenstans. Den verkade aldrig ta slut, och snart försvann även klippan med den lilla dörren de kommit in igenom långt bakom dem. Det enda de kunde se var den mörka rymden omkring dem och stjärnorna som lyste där ute i oändligheten. Och den gnistrande väg de följde. Världen de stigit in i var fullständigt tyst och stilla, väldigt olikt deras ankomst när ljuset hade varit så våldsamt och försökte stoppa dem från att stänga dörren…
Talia hann knappt tänkta tanken innan Jins hand plötsligt försvann ur hennes. Instinkterna tog över och Talia snurrade runt och kastade sig efter Jin som skrek medan hon drogs närmare och närmare kanten av vägen. Hon lyckades få tag i en bit av Jins tröja och drog till allt vad hon orkade så att ljuset tappade greppet om henne. Jin fick en sådan hastig fart tillbaka att de tumlade in i varandra och ficklampan som Jin hållit i studsade iväg över glaset. Talia tryckte Jin intill sig i ett hårt grepp medan flickan snyftande klamrade sig fast vid henne. Med den andra handen höll hon ut basebollträet framför sig, som om hon skulle kunna slå till ljuset.
Talias knän bultade efter att hon slagit i dem ganska våldsamt i glasvägen när hon kastat sig efter Jin, men det hade hon inte tid att tänka på när ljuset istället började dra i henne. Närmare och närmare kanten drog de tusen osynliga händerna henne. Hon försökte desperat slå omkring sig i hopp om att det märkliga ljuset kanske skulle stoppas av det. Det gjorde det inte. Det enda som hände var att träet sjönk ner i vägen bland kristallerna och inte gick att få upp igen. Då försökte hon istället ta spjärn med basebollträet mot ljuset, men det hjälpte inte. Träet plöjde bara sakta rakt igenom vägen mot kanten.
Talia släppte basebollträet och försökte istället kravla sig upp på fötter för att komma bort från vägkanten. Jin snyftade fortfarande och klamrade sig fast vid sin barnvakt som om det gällde livet. Vilket det nog gjorde.
När Talia nästan kommit upp på fötter tog ljuset plötsligt tag i hennes ena fot och ryckte till så våldsamt att hon tappade balansen och föll framlänges. Det enda hon kunde tänka på var att hålla Jin säker. I ett försöka att inte mosa henne under sig sparkade Talia till mot vägen så att hon vreds och landade på sidan och gled några meter längs med den. När hon stannade satte sig Talia snabbt upp med ena armen beskyddande om Jin och såg sig vilt omkring medan hon kravlade sig bakåt åt det håll hon glidit ännu en bit. Sedan stannade hon plötsligt.
