Rädda Månen del 9
Allt var stilla. Inget drog och slet i dem längre. Det var helt tyst, precis som innan när de vandrat längst vägen hand i hand. Talia vågade sig på att andas ordentligt, men såg sig fortfarande vaksamt omkring. Jin hade också märkt förändringen och var helt tyst nu hon med.
Det kändes som de satt där, tysta, i en evighet.
”Är det borta?”, viskade Jin tyst.
”Jag vet inte”, viskade Talia tyst tillbaka.
Då fick plötsligt syn på sin skugga på vägen framför dem. Den var inte skarp, men den fanns där. Vad Talia kunde minnas så hade hon inte sett deras skuggor sedan de steg in i den här världen. Det måste betyda att det fanns en ny, stark ljuskälla bakom dem. Sakta vände hon lite på sig och vred sedan på huvudet den sista biten.
Och fick syn på sin ficklampa.
Där låg den, mitt på den skimrande glasvägen, och lyste på dem så att de kastade skuggor. Smällen när den slog i glaset måste ha tänt den på något sätt, tänkte Talia. Men varför…?
”Bekämpa eld med eld”, mumlade hon plötsligt. ”Ge igen med samma mynt.”
”Vad sa du?”, viskade Jin oroligt.
”Ficklampan Jin”, svarade Talia. ”Kan du nå den? Jag tror stjärnljuset är rädd för ficklampsljuset. Men den kan vi kanske ta oss härifrån oskadda och rädda månen.”
Talia kände hur Jin tog ett djupt andetag och stålsatte sig för att släppa henne. Sedan nickade hon.
Talia kände hur modersinstinkterna, de som alltid låg precis under ytan hos henne, bröt igenom och flammade upp inom henne. Jin var livrädd just nu. Hon skakade praktiskt taget i Talias armar. Ändå riskerade hon allt och försökte vara modig för att rädda sin vän. Månen måste vara speciell, tänkte Talia. Det var ett väldigt stort ansvar för en sexåring att vara den enda som kunde rädda honom, speciellt när de redan höll på att bli dödade när de knappt kommit någon vart. En liten flicka i rosa nattlinne, fluffiga tofflor med katter på och en röd tröja som inte ens hade börjat skolan på riktigt ännu.
”Jag släpper dig inte Jin”, viskade Talia mjukt för sig själv medan Jin långsamt släppte sitt krampaktiga grepp om henne. ”Jag ska se till att du kommer hem igen. Och att vi räddar månen. Jag lovar.”
Jin släppte taget om Talia med ena handen och sträckte ut den mot ficklampan som bara låg några steg bort. Hon ställde sig upp på fötter och lät handen som häll kvar i Talia glida en bit längst barnvaktens arm innan hon tog ett fast tag om tröjärmen. Försiktigt förflyttade hon sig ett steg framåt och sträckte sig så långt hon kunde. Talia sträckte ut armen som Jin höll i och flickan nuddade ficklampan med fingertopparna. När hon slutit sina fingrar om lampan drog Talia snabbt tillbaka henne in i sin famn.
I samma ögonblick började det plötsligt att blåsa. En liten lätt bris som knappt kunde lyfta ett hårstrå, men både Talia och Jin kände det direkt. Sedan de klivit igenom dörren hade allt varit stilla, så även den här lilla vinden var en stor skillnad.